I biografien om Martin Lönnebo fra svensk Verbum i 2014 skriver forfatteren Thomas Lerner fint om Lönnebos erfaringer i ørkenen:
Han upplevde att öknen var en enda paradox. Här fanns helheten, men också ensamheten. Den stora ensamhet som det innebär att vara en människa utlämnad till sina egna fria val och sin egen fria vilja. Alla människor bär ofta samtidigt en dold längtan att förena sig med sitt gudomliga ursprung. I öknen är det lättare att bli varse denna längtan och att upptäcka att en strimma av Gud finns i alla människor. Genom at leta i sig själv, i sitt inre, kan alla få uppleva att den stora ensamheten ger vika och ersätts med gemenskap. (s. 148)