Har fått boka “Økoteologi” som er redigert av Mæland og Tomren til anmeldelse. Her er det en artikkel av Ernst Baasland der han skriver (s. 32):
“Etter et høydepunkt for naturvernbevissthet omkring 1990, har det skjedd noe de siste 15 årene. Det er fristende å illustrere det med uttrykket “bærekraftig utvikling” (sustainable development), Brundtland-komiteens nøkkelord. 1990 årenes slagord bærekraftig utvikling ble snart til bærekraftig vekst, og i dag blir det lett redusert til kraftig vekst.”
Dette er nok dessverre en altfor korrekt beskrivelse… Skal prøve å få anmeldt boka i løpet av mnd.
Nå har jeg fått lest noen sider til, og i artikkeln til Sigurd Bergmann er det et avsnitt til som jeg vil ta vare på (s. 72):
“… Den franske mediaforskaren Paul Virilio har visat hur strävan efter samtidighet förstör förmågan att uppleva det unika (Virilio 1999). Den sinnliga upplevelsen att til exempel röra sig utmed en sträcka minskar eftersom vi i huvudsak rör oss gjenom världen med hjälp av tekniska artefakter, mest i motordrivna rullstolar eller stillasittande vid datorer. Varseblivningen blir grå. När allt blir suddigt, oklart och flyter in i vartannat blir det svårt att uppfatta differenser och den andre. Det tekniska övervinnandet av rummets gränser och vår rörelsesfrihet i den bidrar inte alls til att göra världen större. Tvärtom, vi krymper världen, likformard den, förvandlar den till en skrumpande fallfrukt som til sist blir hotat av förintelse.”
Litt senere har Tom Sverre Tomren et sitat av Stefan Edman (s. 91)
“Människan bröt de fint avvägda relationerna til den övriga naturen. Hon ville bli skapelsens oinskränkta härskare. Och konsekvensen: Marken blir “förbannad”, en söndring går gjenom hele skapelsen. När människan föreriper sig på naturen slår den tilbaka (Edman 1984:122)”
Jeg flytter denne oppføringen fremover i bloggen ettersom jeg leser, så slipper jeg å lage så mange nye oppføringer.
Ser frem til anmeldelsen. Det kan ut fra denne lille smakebiten se ut som en virkelig lesverdig bok!